HemBloggnyhet!
Tjenix bloggossfären:)
Tänkte dela med mig av en nyhet till er - lagom upp till jul så vill jag sprida lite julglädje till ER i form av lite härliga tävlingar, mitt lilla projekt har jag döpt till DET ÄR KUL - DET ÄR JUL!
Kommer komma upp lite tävlingar där mellan NU och julafton, endast för att jag tycker om er så mycket:)
Så håll utkik med andra ord, man vet aldrig när det dyker upp!!!!
Vi har varit iväg på ett möte - kom precis hem igen:)
Jag ser det snöar.....
ÅH vad jag inte vill ha snö, för med den kommer vintern på riktigt och jag hatar vintern iaf den som innebär isande kyla, halka, snöslask och konstant mörker.
Snön kan iofs vara vacker som nästan inget ur denna värld, men bara att se på:)
Jag fick ändå lite julkänsla och slog in de paket som är fixade, det är till mamma, Tommy, Sine, min mormor, Pappa o Cicki. Önskar jag hade en massa pengar så jag kunde köpa till precis ALLA jag känner men ja det räcker inte så långt, ska dock försöka fixa till Johans ungar, samt ett par ungar till som återfinnes här i Sverige:) Barn är faktiskt viktigaste ju!
Annars händer det inte mkt här hos oss, vi (jag och barnen) har varit sjuka, Ali klarade sig undan, men nu är vi friska igen:)
Är ni sugna på lite tävlingar upp till jul?
Annars händer det inte mkt här hos oss, vi (jag och barnen) har varit sjuka, Ali klarade sig undan, men nu är vi friska igen:)
Är ni sugna på lite tävlingar upp till jul?
Här ser ni exakt hur mycket julpynt som finns i detta hem - EN julstjärna:)
Melina har iaf fått vara med och julpynta hos grannen!
Och hon har fått sin nya jacka:)
Nelson har chillat!
Chillat lite till....
Varit liiiite tjurig o sjuk!
Vi har lekt HITTA BEBISEN!
Inte så svårthittad dock:)
Dagens ungar efter kvällsbadet!
Löööördag!
Matkoma...
Mina barn!
Jul och lite bilder....
Hej kära bloggosfären:)
Jag har inte så värst mycket nytt att berätta för er faktiskt, det är därför det är tyst härifrån!
Idag har jag varit ute en sväng med båda barnen ensam, det gick över förväntan.
När jag kom hem skickades ett mail iväg, får se hur det blir med den saken men vi hoppas iaf att det går vägen - det vore verkligen guld för oss alla om det gjorde det.
Har fixat lite julklappar, till mamma, Sine och pappa + Cicki, jätteskönt att ha det ordnat även om jag ändå måste hitta något till Tommy och såklart till barnen (mest Melina eftersom Nelson inte direkt behöver ngt nu annat än kläder).
Funderar på att fixa en billig surfplatta eller något till Melina som hon kan ha för spel samt musik så jag får ha min telefon i fred någon gång men annars blir det väl något i stil med lekkök, barnvagn till hennes dockor, pärlplattor (de lite större pärlorna), o lite annat som hon själv pekat ut på en leksakssida - främst var det den radiostyrda Hello Kitty bilen hon ville ha då:)
Funderar på att fixa en billig surfplatta eller något till Melina som hon kan ha för spel samt musik så jag får ha min telefon i fred någon gång men annars blir det väl något i stil med lekkök, barnvagn till hennes dockor, pärlplattor (de lite större pärlorna), o lite annat som hon själv pekat ut på en leksakssida - främst var det den radiostyrda Hello Kitty bilen hon ville ha då:)
Här ser ni lite av det hon ville ha:)
Själv önskar jag mig bara 2 saker och det är att få fira jul i Danmark med min familj samt parfymen CKin2U.
Vi får se vad det blir med allt, man har ju begränsat med pengar tyvär!!!
Till helgen hoppas vi på att få besök samt en tripp till Sydpolen i Södertälje med Sabrina och Olivia, det är väl det vi har planerat.
Bjuder er på lite bilder från den senaste tiden också:)
Nelson LIVE!
Hej hej!
Tänkte att ni kanske ville se Nelson live? :)
Tänkte att ni kanske ville se Nelson live? :)
Jag fångade honom med kameran idag medans han lekte lite med hans nya kärlek - lammet!!!
Sååååååååååååå söt att man bara vill käka upp han:)
Snabb uppdatering:)
Okay folkens - här kommer en snabb uppdatering!
Hade tänkt blogga igår men det var lite kaos här hemma när vi kom hem, Nelson hade fått vaccin på bvc och skrek typ konstant i 3 timmar medan Ali och Melina höll på att städa o ha sig till långt in på natten.......låter ju helt sjukt men ja det är svårt för henne att sova om Nelson skriker, så Ali tänkte helt enkelt att ja då städar han väl!
Hade tänkt blogga igår men det var lite kaos här hemma när vi kom hem, Nelson hade fått vaccin på bvc och skrek typ konstant i 3 timmar medan Ali och Melina höll på att städa o ha sig till långt in på natten.......låter ju helt sjukt men ja det är svårt för henne att sova om Nelson skriker, så Ali tänkte helt enkelt att ja då städar han väl!
Anyways, efter bvc så var vi iväg till Södertälje för att gå på grekiska kolgrillen med pappa och Cicki, vi avnjöt en 3 rättersmiddag som var grymt god:)
Mysigt att träffa de en stund också, sedan älskar ju Melina när vi träffar de så det va härligt!
När jag kom hem precis så var jag och Melina in till en av våra grannar och drack te:)
Och just det, innan vi for iväg fick jag brev från Didriksons om att jag hade vunnit en vinterjacka från tidningen Vi föräldrar - grymt kul ju:)
Idag skulle jag fått besök av Maria men hon mådde inget bra och därför blev det inte av!
Nelsons resultat på bvc:
Förra gången:
Vikt: 6165 gram
Vikt: 6165 gram
Längd: 59,5 cm
Denna gången:
Vikt: 6710 gram
Längd: 62 cm
Nu är ni up to date, kom nämligen på att jag inte ens uppdaterade om resultaten sist vi var på bvc!
Då var de oroliga över att han inte log än men bara 2 dagar senare började han och nu ler han hela tiden, när han tycker han har något att le åt vill säga:)
Då var de oroliga över att han inte log än men bara 2 dagar senare började han och nu ler han hela tiden, när han tycker han har något att le åt vill säga:)
Modelhouse fotografering!
Idag har vi varit iväg till Modelhouse för en fotografering av vår lilla familj!
Stressigt att komma iväg i tid för det första och för det andra så var Melina inte alls samarbetsvillig och Nelson var helt ointresserad och jag såg katastrofal ut på de flesta bilder MEN lyckades få till en som vi vart ganska nöjd med hur som helst:)
Stressigt att komma iväg i tid för det första och för det andra så var Melina inte alls samarbetsvillig och Nelson var helt ointresserad och jag såg katastrofal ut på de flesta bilder MEN lyckades få till en som vi vart ganska nöjd med hur som helst:)
It´s love!
Det är nog ingen som är lika rolig att titta på som Melina, om man frågar Nelson:)
Alltid så ligger han och ler när han tittar på henne, samtidigt som han "pratar" en massa!
Myyyyyyysigt att se på som förälder:)
Rensning + uppdatering!
För ett tag sedan rensade jag ut barnens garderober från ALLT som var för litet, som åkte upp på Tradera, samt allt som hade lite fläckar eller annat störande - som åkte i soporna.
Från Melina vart det ett BERG av kläder som åkte på Tradera, aldrig hade jag trott att hon hade så mycket i garderoben som faktiskt var för litet.
Nelsons garderob blev också lite tommare eftersom han växt ur alla 56, samt det mesta 62 och nu måste ha 68.
Detta blev en rejäl slant på kontot hur som helst, vilket ju är positivt MEN garderoberna blev ju ganska tomma - vilket var bra för mig som då kunde se vart det behövdes uppdateringar.
Nu har jag fyllt på garderoberna lite:) Blandat begagnat och nytt - så tänkte visa er det nya!!!
Från Melina vart det ett BERG av kläder som åkte på Tradera, aldrig hade jag trott att hon hade så mycket i garderoben som faktiskt var för litet.
Nelsons garderob blev också lite tommare eftersom han växt ur alla 56, samt det mesta 62 och nu måste ha 68.
Detta blev en rejäl slant på kontot hur som helst, vilket ju är positivt MEN garderoberna blev ju ganska tomma - vilket var bra för mig som då kunde se vart det behövdes uppdateringar.
Nu har jag fyllt på garderoberna lite:) Blandat begagnat och nytt - så tänkte visa er det nya!!!
Ett par sanningar om graviditet/förlossning!
Tänkte bara säga ett par sanningar till er kring graviditet och förlossning - saker som ni kanske inte redan vet! Saker ni kanske vill veta INNAN ni gör barn?!
Sanning nummer 1: Det är REN LÖGN att man återfår sitt gamla vanliga jag DOWNTHERE - både jag själv och alla jag pratat med om detta upplever viss skillnad från innan förlossning, nu menar jag inte att ni kommer vara helt krigsskadade därnere MEN viss förändring får ni nog räkna med även om man ofta hör att man kommer återgå till normalt.
Sanning nummer 2: Magen kan strula innan förlossning, det här vet man ju oftast för det kan man ju läsa lite här och var MEN det är minst lika vanligt att du efter förlossningen får problem med magen antingen att du blir hård i magen eller helt lös i magen VARKEN eller är ju särskilt trevligt. Och det kan sitta i upp till ett par månader efter förlossningen.
Sanning nummer 3: NEJ 2a/3e (osv) förlossningen behöver inte alls gå fortare och lättare än den första, det sade de till mig till och med när jag kom in 2a gången och skulle föda men så är inte fallet, det kan lika gärna ta lika lång tid eller längre och göra mer ont - det vet man inte. Så låt er inte luras!
Sanning nummer 4: Alla barnmorskor är inte BRA, därför är det viktigt att du vet dina rättigheter och står på dig - det kan va väldigt svårt när man ligger och ska förlösa därför är det också viktigt att du lär din partner eller den person du ska ha med dig på förlossningen om dina rättigheter och vad du tänker och vill på så sätt kan denne föra din talan för dig. Känner du dig ändå dåligt behandlad så tveka inte att ta upp detta under din tid på BB eller med din BM på mvc på återbesöket.
Sanning nummer 1: Det är REN LÖGN att man återfår sitt gamla vanliga jag DOWNTHERE - både jag själv och alla jag pratat med om detta upplever viss skillnad från innan förlossning, nu menar jag inte att ni kommer vara helt krigsskadade därnere MEN viss förändring får ni nog räkna med även om man ofta hör att man kommer återgå till normalt.
Sanning nummer 2: Magen kan strula innan förlossning, det här vet man ju oftast för det kan man ju läsa lite här och var MEN det är minst lika vanligt att du efter förlossningen får problem med magen antingen att du blir hård i magen eller helt lös i magen VARKEN eller är ju särskilt trevligt. Och det kan sitta i upp till ett par månader efter förlossningen.
Sanning nummer 3: NEJ 2a/3e (osv) förlossningen behöver inte alls gå fortare och lättare än den första, det sade de till mig till och med när jag kom in 2a gången och skulle föda men så är inte fallet, det kan lika gärna ta lika lång tid eller längre och göra mer ont - det vet man inte. Så låt er inte luras!
Sanning nummer 4: Alla barnmorskor är inte BRA, därför är det viktigt att du vet dina rättigheter och står på dig - det kan va väldigt svårt när man ligger och ska förlösa därför är det också viktigt att du lär din partner eller den person du ska ha med dig på förlossningen om dina rättigheter och vad du tänker och vill på så sätt kan denne föra din talan för dig. Känner du dig ändå dåligt behandlad så tveka inte att ta upp detta under din tid på BB eller med din BM på mvc på återbesöket.
Liite bilder kanske?
Free stuff!
Hade 100 kr gratis från Nelly.se så jag "köpte" dessa ovan till Nelson:)
Det vore ju synd att INTE beställa när det ändå är gratis eller hur?
Det vore ju synd att INTE beställa när det ändå är gratis eller hur?
Dregelscarfen kommer lägligt eftersom han börjat dregla alltmer samt att han kräks en del efter att han ätit ibland!
Strumpor kan man inte få för många av:)
Strumpor kan man inte få för många av:)
Förlossningsberättelse: Nelson!
Denna förlossningsberättelse börjar den 26/7 2012, då jag anlände på Huddinge sjukhus tillsammans med Ali, mamma och Torben efter en lite hektisk morgon!
Hektiskt för att mamma ville iväg NU NU NU, hon hade ju sett fram emot förlossningen nästan mer än vi själva:)
Sedan hade vi väntat på pappa och Cicki som skulle hämta Melina!
Klockan 13.00 var vi på plats hur som helst, vi blev visade till förlossningsrummet direkt eftersom de väntade mig för igångsättning - vilket hade bestämts dagen innan till min mammas stora lycka (och även min egen för det va väldigt tungt och obekvämt vid det laget).
Hektiskt för att mamma ville iväg NU NU NU, hon hade ju sett fram emot förlossningen nästan mer än vi själva:)
Sedan hade vi väntat på pappa och Cicki som skulle hämta Melina!
Klockan 13.00 var vi på plats hur som helst, vi blev visade till förlossningsrummet direkt eftersom de väntade mig för igångsättning - vilket hade bestämts dagen innan till min mammas stora lycka (och även min egen för det va väldigt tungt och obekvämt vid det laget).
Förlossningsrummet!
Blev undersökt ganska direkt, efter att jag hunnit ta en dusch, tappen var då 50 procent utplånad och jag var öppen 1,5 cm men jag var mjuk och "fin" så de beslutade att ta hål på hinnorna.
Sagt och gjort - klockan 13.30 så avgår en SJÖ av klart fostervatten, vatten som fortsatte forsa ut med jämna mellanrum ska jag tillägga.
Nyduschad/efter att de tagit hål på hinnorna! Taggad även om jag ser trött ut redan här:)
En förväntansfull pappa:)
Vi blir sedan lämnade ensamma under en tid, vi är alla väldigt taggade och vid gott humör.
Lyssnar musik, spelar lite kort och snackar allmänt.
Jag börjar känna lite små värkar men det är absolut inget som stör min smärtgräns på något vis.
Ali och Torben går iväg för att fixa lite mat medans mamma och jag babblar vidare samt uppdaterar på Facebook om vad som händer.
Sedan åt vi allihopa, väldigt god grön curry med ris åt jag:)
Mamma hade fått samma mat men det var för starkt för henne så Ali gick iväg och köpte hamburgare till henne!
En förväntansfull mormor:)
Klockan 17 så undersöker de mig igen, då var jag öppen 5 cm och som sagt hade jag inte haft så speciellt ont under tiden som gått så då tänkte jag att HALLELUJA det här går ju bra och kommer säkert gå fort.
Taggad till tusen med andra ord!
Värkarna tilltog och kom cirka varje 3-5 minuter, ont började det göra också.
Fortfarande uppdaterades Facebook och humöret var fortfarande fint mellan värkarna.
Sedan hände det ingenting alls fram till klockan 20, då kopplade de på värkstimulerande droppet som jag verkligen inte ville ha eftersom jag hade det under min första förlossning och det gjorde så satans ont så jag ville undvika det denna gång MEN barnmorskan ville inte höra på mig.
Klockan 21 börjar jag med lustgasen på lägsta nivån.
Då hade jag väldigt onda värkar som bara gjorde mer och mer ont. Jag visste ju förloppet med droppet, det skulle bara bli värre.
Vid 22 tiden så höjdes lustgasen för då hade jag för jävla ont rent ut sagt, då var mitt humör inte alls på topp längre. Här redan uttrycker jag mig tydligt om att jag vill ha EDA.
Barnmorskan säger att nej då, det behöver jag inte ha, det här är 2a barnet och det ska gå så fint utan.
Fortfarande var jag 5 cm öppen så att värkar gjorde mer ont hade inte gjort någon nytta alls.
Värkarna kommer i stort sett hela tiden nu och jag tjatar om EDA varje gång jag ser någon sjukhuspersonal - ingen lyssnar. De säger åt mig att värkarna inte är så kraftiga på ctg, detta fast jag förklarar för de att mina värkar inte syns på vanligt ctg utan man måste sätta inre värkmätare men det ville de inte göra.
Stämningen i rummet är inte längre "glad", Torben har stuckit hem, mamma och Ali sitter och försöker vara ett stöd för mig men jag är HELT borta i mina smärtor och arg för att barnmorskan inte lyssnar på mig utan fortsätter neka mig EDA utan att ge mig någon vettig anledning.
Jag förklarade gång på gång att det hade gått så bra vid 1a förlossningen när de gav mig EDA, då hade jag öppnat mig direkt efter.
Jag var ledsen och upprörd så vid 23.30 beslutar de att, istället för att ge mig EDA, stänga av droppet samt ge mig bricanyl för att stanna av allting.
Underbart tänkte jag först, tills jag insåg att värkarna fortsatte ändå - då fick jag en till bricanylspruta som inte heller den hjälpte.
De fortsatte propsa på att värkarna inte var så kraftiga som jag påstod och jag fortsatte be om EDA, här beslutar de sig för att ge mig morfin 10 mg istället - klockan var då runt 01.
Jag var väldigt tveksam till morfinet, var faktiskt rädd för att få det MEN jag hade så ont och var så desperat att bli lindrad i min smärta så jag gick med på det.
En timme går och de hemska värkarna fortsatte trots morfin + lustgas, det går inte att prata med mig, var så arg, ledsen och trött. Då ger de mig ännu en spruta morfin 10 mg varpå de lämnar mig resten av natten.
Mamma var den enda som fick röra mig, genom att smeka mig på benet, alla andra som kom nära mig röt jag bara åt. Mellan värkarna så var jag heeeeeeelt borta av trötthet och morfin, slumrade till för ett par sekunder för att sedan försöka ta mig igenom en ny värk.
Eftersom de hade lämnat oss ensamma resten av natten så fortsatte det sådär, jag låg och slumrade till, tog mig igenom värkarna med EN SPÄND kropp som spände emot totalt.
Efter MASSA värkar, bricanyl och morfin - long way to go!
Strax innan 07 kommer min barnmorska in, hon kopplar på det JÄVLA droppet igen som jag INTE ville ha på eftersom jag hade egna värkar samt att hon inte ens undersökte mig för att se om jag var öppen mera sedan föregående kväll - enligt henne hade jag ju inte haft tillräckligt starka värkar för att något ska ha hänt.
Istället skulle hon klämma på min mage mitt under en värk varpå jag får nog och skriker åt henne: RÖR MIG FÖR FAN INTE NU.
Hon går ut och strax därefter kommer en undersköterska (tror jag) in och då grät jag till henne att barnmorskan inte ens hade kollat hur öppen jag var, vilket denna gjorde istället medans jag ligger och har så ont o gråter hon meddelar glatt att nu var jag minsann öppen 9 cm.
Jag ville ha EDA men nej det var inte tid för EDA, bad de stänga av droppet men det gjorde de inte heller (fast det va mina egna värkar under natten som öppnat mig), så jag fick ligga där och plågas.....verkligen plågas.....
Varje värk, som kom precis konstant, gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö så hela kroppen spände emot precis HELA tiden, mellan värkarna var jag BORTA helt, hade ingen aning om tid och rum, vilka som var där, allt var svart tills nästa värk.
Vid 09.00 tiden tvingar de mig att lägga mig på sidan så att han skulle kunna sjunka ner bättre.
Efter en timme vill jag byta ställning för att mitt ben har domnat på den sidan men det fick jag inte göra.
10.10 börjar krystvärkarna, då pushar de mig HELA tiden att krysta, inte pausa någonting alls bara trycka trycka trycka tills han kom ut 10.18 den 27e juli 2012 efter 3 krystvärkar.
Varje värk, som kom precis konstant, gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö så hela kroppen spände emot precis HELA tiden, mellan värkarna var jag BORTA helt, hade ingen aning om tid och rum, vilka som var där, allt var svart tills nästa värk.
Vid 09.00 tiden tvingar de mig att lägga mig på sidan så att han skulle kunna sjunka ner bättre.
Efter en timme vill jag byta ställning för att mitt ben har domnat på den sidan men det fick jag inte göra.
10.10 börjar krystvärkarna, då pushar de mig HELA tiden att krysta, inte pausa någonting alls bara trycka trycka trycka tills han kom ut 10.18 den 27e juli 2012 efter 3 krystvärkar.
Alldeles färsk! Född vecka 35+4, 4215 gram tung och 53 cm lång :)
Inte helt konstigt efter morfin, samt blivit stressad på vägen ut så var Nelson slapp i början, de for iväg med honom bort från mig och där var det helt svart för mig men jag lyckades krysta ut moderkakan hel o fin också.
Såg Nelson först när mamma fick sitta med honom hud mot hud, hon grät av lycka men det gjorde inte jag.
Det blev inte bättre när de skulle trycka en massa på min mage för att pressa ut blod från livmodern, när de fortsatte med droppet + de fick sy mig.
Då hade jag åtminstone återkommit från mitt svarta hål av omedvetande som jag befunnit mig i men jag var istället fruktansvärt arg över hur jag hade blivit behandlad under hela förlossningen.
Mest tyckte jag de hade förstört magin som annars blir när ens barn är förlöst och ute och man lägger sina ögon på sitt underverk för första gången, då man gråter tårar av lycka och känner sig så stolt över vad man åstadkommit - INGET av detta hade jag fått uppleva denna förlossningen eftersom jag befann mig i mitt svarta hål av omedvetande.
Såg Nelson först när mamma fick sitta med honom hud mot hud, hon grät av lycka men det gjorde inte jag.
Det blev inte bättre när de skulle trycka en massa på min mage för att pressa ut blod från livmodern, när de fortsatte med droppet + de fick sy mig.
Då hade jag åtminstone återkommit från mitt svarta hål av omedvetande som jag befunnit mig i men jag var istället fruktansvärt arg över hur jag hade blivit behandlad under hela förlossningen.
Mest tyckte jag de hade förstört magin som annars blir när ens barn är förlöst och ute och man lägger sina ögon på sitt underverk för första gången, då man gråter tårar av lycka och känner sig så stolt över vad man åstadkommit - INGET av detta hade jag fått uppleva denna förlossningen eftersom jag befann mig i mitt svarta hål av omedvetande.
Ali och mamma hade kvalitetstid med Nelson medan jag fick eftervård och var helt slut både fysiskt och mentalt!
Väl där fick jag världens bästa vård av både mig och Nelson!
Jag behövde ändå en del vård eftersom jag var alldeles "trasig" därnere efter att ha krystat ut Nelson på bara 8 minuter.
Först framåt kvällen kunde jag börja känna lite glädje efter allt som hade hänt.
Vi var ju kvar nästan en vecka på BB så under den tiden fick jag berätta om hur jag upplevt förlossningen, skrev ett långt "brev" kring det hela till förlossningschefen innan jag for hem också.
Än idag känner jag mig himla missnöjd med hela förloppet, förutom tiden på BB som var fantastisk (om man bortser från att jag hellre hade varit hemma).
I slutändan så är det ändå så att hur nöjd eller missnöjd man än är med sin förlossning så är det SÅ VÄRT DET - du får ju världens finaste bebis med dig hem och det kan INGEN ta ifrån dig! <3
Min älskade lilla skrutt <3
