Keep on going....

Keep on fighting!
The never ending story.....
Jag vet inte, det känns så hårt allting just nu! 
Ofta känner jag tårarna pressa på men jag vägrar släppa ut de, biter ihop och går framåt......i blindo känns det som.....
Första veckan när Ali åkte var tuff sen har jag skjutit bort de känslorna och bara kört på!
När vi var i Danmark kändes allt bättre för där fanns inga måsten och vi var omringade av kärlek men sen vi kom hem så har allt bara känts sådär jobbigt. Här finns en massa måsten men framförallt finns tomheten, det är ju här vi hör hemma som en familj tillsammans, i denna säng sov vi men det ekar tomt och kallt:( 
Det känns inte lika lätt att skjuta det jobbiga framför sig ännu jobbigare nu när vi inte ens vet när det blir slut på det hela! 
Det krävs inte mycket för att allt ska kännas för mkt nu ovanpå dessa känslor och Melina med hennes trotts, minsta lilla sak extra så känns det som att jag bara ska brista ut i gråt.
Jag vet och tänker ofta på att det finns folk som har det värre och att detta bara är en period i våra liv men det är faktiskt ingen tröst när man är mitt i det hela.
Värst av allt är att det jag behöver för att samla styrka, en endaste kram från min Ali, det kan jag inte få:(

Ali you are so missed! <3

Kommentarer
Postat av: Sussi - 22 år, mamma & student!

:(

2011-08-12 @ 03:36:38
URL: http://sussey.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0