Hej!!!

Detta får bli min förlossningsberättelse, många är nyfikna so here it goes!

Allting började fredag morgon den 19/6 (vecka 34+6) när jag går för att kissa och torkar mig upptäcker jag tjockt genomskinligt slem på papret, tänkte att slemproppen håller väl på att lossna. Efter någon timme går jag åter på toa och finner ännu mer slem, och då tänkte jag att den nog har gått, berättade för Ali och han tyckte det var häftigt, ett tecken på att vi skulle bli föräldrar inom ngn vecka eller två kanske.
Vi lade oss i sängen för att sova en stund tillsammans och precis när jag lagt mig tillrätta så kändes det som att jag fick en box innifrån ner mot underlivet o i samma sekund var sängen sjöblöt.

Jag började skratta hysteriskt, för det var det mest oväntade som hade kunnat hända just då, och för varje skratt så kom det mer o mer vatten. Jag sade till Ali att nu är det på gång på riktigt och han flög upp ur sängen och sade åt mig att sluta skratta för det var seriöst. Hur som helst tog jag mig samman och ringde förlossningen på Huddinge, så som jag läst att man ska göra om vattnet går. Dom säger åt mig att packa och komma in. Ali samt alla runt kring oss har nu smått panik, men jag ville duscha först så det gjorde jag!

När vi kommer gör dom en ctg kurva och tar blodprov osv. Började då känna små värkar, men det var inget speciellt. Hur som helst är jag i det mottagningsrummet väldigt länge känns det som, innan jag fick komma till en sal. Där sitter vi jag o Ali och undrar vad som komma skall. Barnmorskorna kom och gjorde flera ctg kurvor, och ultraljud för o se hur bebben var placerad.

Klockan 02 på natten kommer det in en annan kvinna på samma sal och då fick inte Ali vara kvar, vilket stressade upp mig enormt så jag följde efter honom till ett personalrum där jag satt en stund medan han kramade mig o sa att det blir ok. Somnade kanske klockan 03 ngn gång och vaknade 05.30 med kraftigare värkar som gjorde ganska ont men jag kunde ju stå ut. Gick och väckte Ali någon gång vid 07, då promenerade vi lite fram o tillbaka varpå jag kräktes helt plötsligt. Då gick vi in i duschen och Ali duschade mig, det var skönt och lugnande!
Sedan fick vi äta frukost.
 
Flera ctg prover och ointresserade barnmorskor senare så fick jag en jättebra BM och uska som förde mig till en förlossningssal, där dom ÄNTLIGEN !? kollade hur öppen jag var (mina värkar var ganska kraftiga vid det här laget) men det registrerades inte på ctg. Var bara 3 CM. Dom frågade mig om jag ville ha lustgas men jag ville vänta lite till.
Det gjorde mer o mer ont och efter en timme när dom kollade igen var det fortfarande bara 3 cm fast utan kant dom kopplade nu en grej på bebbens huvud för o ha koll på hur den mådde. Och nu tog jag emot lustgasen, vilken gåva, jag tänkte att det här klarar jag.

Efter en timme kollade dom igen och nu var det 3,5 cm och då koppla dom in värkframkallande dropp.
Värkarna gjorde mer ont o kom tätare men fortfarande kunde jag klara det med lustgasen. Var bara öppen 4 cm vid nästa kontroll då dom även satte dit en inre värkmätare så nu kunde dom se att mina värkar var starka men dom höjde droppet. Och NU kom en smärta jag aldrig känt like till, som att tio elefanter stod o drog min mage åt varsitt håll, och smärtan varade länge och intensivt och kom OFTA. Jag grät och grät så ont det gjorde, och bad Ali att glömma att vi skulle ha fler barn och han lovade dyrt o heligt mellan varven kom han med kalla handukar på min panna. Jag bad att  få EDA, och dom 3 värkar jag hade medan han lade in den var obeskrivliga och skrämmande. Men så snart EDA hade satt in då var det uthållbart igen.

Nu plötsligt var jag öppen 9 cm och jag såg det som en seger, nu var det inte långt kvar! (Mycket hade hänt under tiden med skiftbyte och min BM studerande dola hade kommit) Fick ligga på sida med ena benet upp så att barnets huvud skulle sjunka neråt, så låg jag i ungefär en timme och hämtade mig själv från smärtorna innan EDA fokuserade på det som skulle komma. Började känna behov av att krysta och mycket riktigt var det dags.

Krystvärkarna började 23.25, jag lyssnade på dom och gjorde exakt som dom sade och som min kropp sade, krystade hårt andades in krystade igen, höll igen när värken var slut, tog nya tag när jag kände den nya värken på G, till slut kände jag att nu gäller det nu ska jag trycka på med all styrka jag har kvar i min kropp efter att inte ha sovit mer än 2 h på 2 dygn och sen 23.46 var bebisen ute, sista biten hade känts som en ål som slank ur mig och sen hörde jag lite skrik och sen stod dom vid mitt huvud med babyn i handen, jag frågade vad det blev och dom visade mig att det var en liten flicka som dom sedan lade på mitt bröst, Ali som jag hade varit så irriterad på för att han var så pillig i min koncentration satt brevid mig och grät hulkande av allt han precis sett och av att se sin lilla tjej för första gången. Man blir totalt tagen och kär direkt, mitt i denna glädje säger dom åt mig att pressa lite och ut kom moderkakan som tydligen var väldigt stor o fin, det kändes knappt alls och när den var ute kände man sig fri.

Melina hade sökt sig till bröstet och det gjorde så ont inuti varje gång hon sög o sög, och dom pillade och klämde därnere och skulle sy och jag ville bara va ifred hämta andan o vila lite. Ali fick sitta med Melina kropp mot kropp medan dom fixade det sista med mig. Sedan kom dom in med fika, varm choklad och mackor samt en flagga. Samtidigt meddela dom mig att vi skulle få åka upp till BB om bara jag kunde kissa först, det var inte lite stressande och jag lyckades såklart inte, så dom tappade mig på kiss efter 1h och sedan fick vi en babybox från Libero och skjuts upp till BB där jag somnade som en stock runt klockan 04 på morgonen.

Vaknade klockan 7 och var kissnödig, gick upp på toan var öm i magen och det sved som tusan och jag undrade vart mitt barn var.....fantastiskt så var vi med henne samt gäster hela dagen och man orkade även det, det är otroligt hur snabbt livet förändras. Hon är min absoluta lycka!
Jag har dock inte glömt hur ont det gjorde, och jag längtar inte att göra om det, men det är värt det när man tittar på sitt barn. Och man känner sig stark som klarat av det. Jag hann inte reflektera över tid o rum vem som var där o kollade eller om något annat än smärtorna och krystandet, det var efteråt jag frågade Ali om vissa saker, samt när hon var ute var första gången under förlossningen som jag ville veta vad klockan var.

Nu har det gått exakt en vecka sedan jag första gången höll och såg vilket liv som hade levt ett liv inne i min mage.
MELINA+MADDE+ALI= lycklig familj!

Detta var min förlossning, undrar ni något är ni välkomna att fråga!
Nu ska jag gå o snusa på min dotter:)