V.34

Kroppen: Under slutet av graviditeten kan det ibland kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
 
Jag: Ett par veckor kvar då, känns helt konstigt att vi snart har en liten bebis o gosa med igen, lite som att tiden gått alldeles för fort. 
Ser fram emot att träffa vår lilla samt att jag såklart hoppas diabetesen försvinner efter att han kommit till världen.
Jag tror han vänt sig därinne för det känns plötsligt mkt mkt tyngre neråt till i magen samt att sparkarna/buffarna är på andra ställen än vad det brukar.
För övrigt mår jag faktiskt bra, vore dumt att klaga ärligt talat för visst finns tröttheten där, sover ministunder fler gånger per dag (mest för jag sover dåligt på natten när det är för varmt) och visst orken är minimal, blir verkligen helt slut av minsta lilla....igår hade jag tvättstuga, min plan var att diska också men den orken fanns inte när jag var klar i tvättstugan.
Sist men inte minst så blir det jobbigt i bäckenet och ryggslutet om jag går för mkt lr så.
Alla dessa saker är väl dock ngt de flesta "lider" av såhär i slutet och därför stör det mig inte alls så mkt.
Jag är glad att jag inte lider av halsbränna, överdrivet spring på toa, sån där kramp man kan få i vaderna, illamående, massa förvärkar/sammandragningar ja you name it. 
Särskilt glad är jag att slippa halsbrännan, den hade jag de två andra graviditeterna och jag minns hur jäkla jobbigt o trist det va, man hade ju NOLL matlust då och det hade varit katastrofalt nu när jag MÅSTE äta fasta tider 3 ggr per dag.
Den 12e är det ultraljud och då lär jag få ett datum då de tänker sig att jag ska föda, innan dess lär det inte hända så värst mkt! 
Nu har jag babblat klart för denna gång:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0