Dag 03 – Mina föräldrar del 2

Min pappa Mats!

Pappa är ursvensk, särskilt för mig.
Eftersom vi inte hade kontakt under den tid av min barndom som jag minns, när han sedan kom in i våra liv igen så förknippade jag pappa med Sverige. På den första tiden hatade jag Sverige, men ganska snart var det här jag trivdes.
Jag valde att bo kvar med pappa när mamma flyttade, jag trivdes där, vi pratade inte så mycket men vi tyckte om varandra och vi hade våra rutiner. Vi var nattugglor tillsammans. Det var mysigt.
Jag flyttade med mamma en sväng till Danmark för jag trodde det var det jag fortfarande ville, men jag hittade aldrig tillbaka till den där känslan av att höra hemma därnere av olika anledningar och därför kom jag tillbaka till pappa och han tog emot med öppna armar, det gör han fortfarande.
Vi hade sedan en massa turer när Cicki kom in i hans liv. I efterhand är det inte svårt att förstå hur det blev så (just då hatade jag det bara och ville därifrån), ta min och pappas ganska nya relation där vi börjat hitta varandra som far och dotter, lägg till pappas och Cickis ganska nya relation där de ska hitta och lära känna varandra på djupet, det är ju inte konstigt att det kunde bli ansträngt vissa gånger men som tur är så blev det bättre tider.
Jag inser att våran relation har blivit en annan än den skulle ha blivit om han alltid hade fått finnas i mitt liv, men genom åren, som i och för sig aldrig varit helt smärtfria för någon av oss, har vi hittat varandra.
Pappa är rolig, han kan liksom säga de mest mystiska saker helt oväntat. Han är också smart, han vet mycket om mycket och han kan fixa nästan alla datorproblem man kan ha. Det mesta har han lärt sig själv. 
Han är även duktig i köket och hittar gärna på nya recept, några har blivit kvar med mig.
Nästbäst efter jul hos mamma är jul hos pappa. Det är också klassiskt svenskt. Lite mer stillsamt än hos mamma och det är faktiskt skönt ibland, fast sedan Melina kom är det ju inte så stilla det är mycket bus hos pappa nu.
Jag försöker träffa honom ofta för jag älskar att se de med Melina. Hon livar upp de och hon känner nog av det för hon blir alldeles busig och har alltid så roligt med de. 
Melina har samma födelsedag som min pappas pappa har, det är ju lite speciellt. Jag minns hur speciellt det var när pappa mötte Melina för första gången på sjukhuset. Ett fint minne för mig.
Jag älskar min pappa precis som han är idag, det kommer jag alltid göra. Jag vet att han alltid finns där för mig på alla sätt han kan.

Avslutningsvis!

I största allmänhet har jag lärt mig mycket mer om mig själv och min relation till mina föräldrar samt om deras relation till mig genom att själv ha blivit mamma.
Man förstår så mycket mer hur de tänkt olika gånger, samt att man förstår att de också haft och har egna liv innan, under och efter barnen.
Det är ett pussel och pussel blir inte alltid rätt från början.
Nyckeln är bara att man ska inte ge upp, kräver era relationer jobb? Så jobba på det! Försök se bortom allt som är dåligt och se till det bra istället. Det är ens eget val.
Jag älskar att jag har en sån bra relation med båda mina föräldrar idag, är så glad för den harmonin som finns i våra relationer.
Det är guld för mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0