Tänk att min lilla tjej snart är 7 månader gammal!? WOW!
Och tänk för ett år sedan kände jag det som att det var evigheter tills jag skulle få träffa min bebis, och innan det så visste jag inte ens om vi kunde få barn!

Jag skrev ju inte så mycket i min blogg då, av lite olika anledningar!
Men jag och Ali försökte alltså x antal månader innan jag blev gravid, varje månad väntade vi ivrigt för o se om vi hade lyckats, och varje månad kom mensen som ett brev på posten. Vi blev såklart alltid besvikna och även frustrerade, så vi bestämde att vi skulle gå och kolla upp det hela hos doktorn!
Efter att vi hade bestämt det, så blev allt väldigt avslappnat igen, och vi gick dit men doktorn sade bara att det skulle bli svårt att bli gravid pga min övervikt samt att han var förvånad över att jag ens hade regelbunden mens! Vi fick iaf några grejer vi skulle göra inför nästa besök.

En kväll på jobbet kände jag ett hugg i magen som var över innan jag hann tänka på det. Sedan kände jag mig matt och mensen var sen några dagar, så jag bestämde mig för att åka och testa mig på mvc. Jag sade inget till Ali, ville inte att han skulle hoppas i onödan ännu en gång. Den morgonen spydde jag innan jag åkte.
Åkte till Älvsjö (det var en fredag) och gjorde ett test, som visade ett svagt + och jag blev såklart överlycklig, barnmorskan ville att jag skulle komma tillbaka på måndagen och testa igen så vi skulle veta helt säkert, men jag visste redan! =)
Kan ni gissa vem jag ringde först av alla? Joooooooooo såklart min käraste Sabrina=) Ville ju dela min lycka med någon jag visste skulle bli lika lycklig=)
Såklart kunde jag inte hålla mig tills jag kom hem med att berätta till Ali heller, så jag ringde honom också och sade att det vi väntat på äntligen hade hänt och han sade att han visste det pga att jag hade spytt på morgonen haha! 
Det blev samtal även till min mamma och min bror! =)
Väl hemma så bara kramades vi och loooooooog hela dagen, allt kändes så underbart och vi drömde om hur det skulle bli!

Jag väntade barn med mannen i mitt liv som jag älskar mer än någon annan, och det kändes att vårt barn skulle göra vår kärlek ännu djupare, starkare och härlig=)
Tiden som följde var präglat av illamående i tid o otid, kunde spy var som helst när som helst, och mådde jätteilla av lukter så som parfymer, röklukt, matos osv, det var otroligt jobbigt, för det pågick väl fram till vecka 14 någon gång skulle jag tro, under denna tid hade jag också väldigt ont i brösten. Under denna tid läste jag även allt jag kom över om graviditet och förlossningar.

Någon gång i början av min graviditet (i december) hade jag och Ali varit o handlat lite, när vi kom hem hade jag gått på toa för o kissa och då såg jag till min förfäran att det fanns lite blod, och jag började genast tro det värsta. Läkaren hade ju sagt att även om jag hade blivit gravid så var risken för missfall väldigt stor. Vi var ju så glada över vårt barn så det var en mardröm att stå inför ett eventuellt missfall, men det kom inget mer blod och barnmorskan sa att det förmodligen inte var något att bry sig om!

Så det var med stoooor lättnad jag fick gå på mitt ultraljud, hade med mig Ali och Sabrina och det var så stort att se min lilla skrutt puffa omkring därinne i min mage, bebben mådde bra och allt såg normalt ut, jag och Ali fick nog båda lite tårar i ögonen, det hela blev så verkligt! Vi  fick datumet 24e juli.
Vi detta laget så var min rygg till väldigt mycket besvär för mig, så fort jag gick eller stod en längre tid så värkte det otroligt, men det stod jag ut med och jag gick på promenad nästan varje dag.

Jag/vi tänkte mycket på förlossningen, jag var mest orolig över att det skulle sätta igång när Ali var på jobbet och att han inte skulle kunna ta sig till mig i tid. Och ja han var väl allmänt bara nervös. Vi fick en massa babysaker och vi fixade med barnvagnen och gick i väntans tider helt enkelt=) Jag fick gå på en hel del tillväxtultraljud, dom hade ju koll på mig och barnet väldigt bra på mvc. Varje ultraljud försökte vi ta reda på om det var en tjej eller kille, men det gick aldrig att se. Vi trodde dock på kille, det gjorde alla utom min mamma, haha.
Jag kände mycket rörelser och sparkar under denna period, väldigt mysigt!

Vi hade en helt ny närhet med mkt kramar och Ali kom med allt som jag var sugen på i stora lass, det var hans sätt att visa att han fanns för mig! Mina stora sug var citroner, salt lakrits, päron, päronglass. Inte allt på en gång, det var periodvis liksom.
Jag hade lite hormonsvängningar som han fick stå ut med, men det var inte överdrivet mkt, och Ali hade ett fint tålamod med mig! Det har han för övrigt mest hela tiden haha! =)

Jag reste till Danmark i Maj för att fira min systers konfirmation, och för att få njuta av att vara ensam med min mamma en sista gång=) Ali hade ångest över att jag skulle vara borta 1 vecka, han var nervös att något skulle hända då. Men allt gick superbra, förutom att jag fick jättesvullna fötter på hemresan. Jag bloggade en hel del vid det här laget också, så det finns ju nerskrivet här hur jag hade det osv=)
Kände inte så mkt av lillan, mest några buffar här och där.

Vid det här laget var jag nog ganska lugn, jag hade läst allt jag kunnat, jag hade snackat med massa folk på Familjeliv och graviditeten hade gått som det skulle, så lugnet hade infunnit sig. Hade jag gått tiden ut så hade jag nog hunnit bli nervös inför själva förlossningen, men det hann jag ju inte bli i och med att vattnet gick en månad för tidigt! Inte ens när vattnet gick fick jag panik eller oro, jag var i go with the flow mode.

Just det där med att vattnet skulle gå hade nog varit min största oro, alltså att det skulle hända ute eller någonstans "opassande". Men det hände en fredag eftermiddag när jag och Ali precis hade lagt oss tillrätta för att vila, plopp sade det och sen var hela sängen blöt, helt oväntat och väldigt komiskt tyckte jag, Ali hoppade upp och var på helspänn ahaha!

Fredagen gick, jag hade småvärkar och var spänd på när det skulle hända "på riktigt", sov inte alls mycket innan värkarna på natten tilltog, hände dock inget mer på hela natten och hela morgonen, men på eftermiddagen på lördagen hade jag öppnat mig lite och fick värkstimulerande dropp och ja det var det värsta jag varit med om, det gjorde så otroligt mkt mer ont än jag någonsin hade kunnat tänka mig, eftermiddagen samt kvällen gick, sedan fick jag EDA och det var befriande, jag hann vila upp mig innan krystvärkarna kom.
Dags att krysta, och vid det här laget kopplade jag bort allt o alla i rummet och fokuserade mig på min kropp och dess signaler, och efter bara 20 min så kom min bebis ut=) Vad blev det var det första jag sade, hon svarade att jag skulle titta själv medan hon visade fram den finaste lilla babyn jag någonsin sett, en liten tjej.
Jag var tagen, kär och överlycklig, Ali lika så! Jag kände mig så duktig och stolt att jag hade fött fram denna fina lilla tjej, helt otroligt! Smärtan var över och magen var tom!  Men att se på henne och hålla henne i mina armar var så otroligt. Hon ägde mitt hjärta från första stund, och om möjligt ännu mer idag!

Nu har vi fått se henne utvecklas från en liten plutt som bara åt och sov i början, till en skrikig plutt som hade magont, till en glad och harmonisk liten tjej som skrattar och ler, till en kvick liten tjej som spanar in allt man gör och försöker härmas, till en tjej som babblar och gurglar och som älskar att få vara med där saker o ting händer. Hela tiden händer det nya saker, och hela tiden förundras man över vilket mirakel man skapat.
Jag ser på henne och kommer ihåg vår långa resa för att komma där vi är idag, allt det onda och jobbiga har man nästan glömt nu, plus att det var ju SÅÅÅÅÅÅ VÄRT DET TUSEN GÅNGER OM.
Melina är mitt liv, mitt hjärta, mitt allt. Det finaste jag har i denna värld! Jag är så stolt över henne, mammas fina gosiga tjej=)
Och jag ser faktiskt fram emot att få göra denna resa igen någon dag, om något/några år, då hoppas vi på en pojke så vi kan se hur den resan blir=) Men oavsett vad, så blir det perfekt!

ÄLSKAR DIG ÖVER ALLT PÅ DENNA JORD MELINA!











Ni ser ju vad hon har växt, och ni förstår väl varför hon är det finaste för mig? =)
Hon sitter förresten här brevid och är ganska trött/grinig trotts att hon sovit massor idag, hon hade somnat innan men vaknade för en stund sedan, dock ska jag natta henne igen nu. Hoppas hon sover på riktigt då=)

Vi hörs imorn säkert!